Det är lätt att älska och imponeras av Göteborg. Här, i Europas norra utkant, tillverkas bilar och lastbilar som säljs på världsmarknaden. Här utvecklas också läkemedel och medicinska hjälpmedel som gör livet bättre för miljontals människor. Här finns ett restaurang- och nöjesliv som bidrar med glädje till både göteborgare och besökare från såväl övriga Sverige som hela världen.
Göteborgsregionen svarar idag för cirka en tredjedel av det privata svenska näringslivets samlade FoU-investeringar. Sedan finanskrisen har regionen haft den starkaste sysselsättningsutvecklingen inom kunskapsintensiva tjänster i Sverige samtidigt som vi stärkt vår position som Sveriges industriella centrum. Detta har i sin tur lett till att Göteborgsregionen också haft landets snabbaste tillväxt av bruttoregionalprodukten.
Detta, och allt annat som gör Göteborg till världens bästa stad att leva i, är resultatet av hårt arbetande göteborgares ansträngningar och ständiga förmåga att se möjligheter när världen förändras. Lika många gånger som Göteborg har varit uträknat genom historien, lika många gånger har göteborgarna kavlat upp ärmarna och gett staden en ny riktning. Göteborg är en stad där vi arbetar och där vi alltid har arbetat. Det är så vi tagit oss igenom tuffa tider och skördat framgångar.
Allvarliga problem
Trots allt det positiva har Göteborg också stora problem. Från vänstersidan får vi exempelvis ofta höra att Göteborg är en delad stad, vilket syns i skillnader i hälsa, välstånd och livsmöjligheter, beroende på var du bor och varifrån du eller dina föräldrar kommer.
Det är en beskrivning som tyvärr är sann. I vissa delar av staden har inte ens hälften av niondeklassarna gymnasiebehörighet när de lämnar grundskolan. Ofta är det samma barn och unga som aldrig sett sina föräldrar gå till jobbet och som tvingats tacka nej till fritidsaktiviteter eftersom de inte har råd.
Denna utveckling har skett under ett i det närmaste kompakt socialdemokratiskt styre. Under 43 av de senaste 50 åren har Socialdemokraterna haft det yttersta ansvaret för Göteborg. De problem de beskriver är i själva verket resultatet av decennier av deras egna dåliga beslut och en politisk kultur som gör människor till offer.
Det är resultatet av en politik som hellre bekämpat rikedom och välstånd än fattigdom och utanförskap. Det är en politik som fastnat i problem och begränsningar istället för att, likt göteborgarna och Göteborgs företag, se möjligheter och titta bortom horisonten. Det är ett politiskt misslyckande och det är knappast mer av samma socialdemokratiska politik som kommer att bidra till att fler göteborgare får det bättre.
Politiken levererar inte
Den största klyftan i Göteborg är den mellan å ena sidan, det som skapas av göteborgarna och det göteborgska näringslivet, och å andra sidan det som politiken har ansvar för. Där göteborgarna och näringslivet skapar den ena världssuccén efter den andra, hamnar Göteborgs Stad i botten bland Sveriges kommuner. När göteborgarna är snabbfotade och snabbt ställer om beroende på vad som händer i omvärlden, präglas allt som politiken ansvarar för av långsamhet, krångel och dåliga resultat.
Det spelar ingen roll vilken kommunal verksamhet man väljer att titta på, Göteborgs Stad hamnar i bottenskiktet av jämförbara kommuner:
• Barngrupperna i förskolan är större än både genomsnittet och gällande rekommendationer
• Skolresultaten är sämre än i andra storstäder
• Bemötandet av företag är bland de sämsta i landet
• Seniorernas upplevelse av äldreomsorgen är bland den sämsta tiondelen av Sveriges kommuner
• Väntetiderna för bygglov är längre än i andra kommuner
• Reglerna för serveringstillstånd, uteserveringar och annat som skapar stadsglädje är snårigare än någon annanstans
Samtidigt är arbetslösheten i Göteborgs kommun högre än i övriga Göteborgsregionen. Otryggheten på stan, i bostadsområdet, i skolan och i hemmet är ett fortsatt stort problem. På grund av otryggheten och de begränsade möjligheterna att kunna flytta till villa eller radhus, är utflyttningen av barnfamiljer till kranskommunerna omfattande. Detta innebär att Göteborg tappar framtidens göteborgare och en viktig del av skattekraften.
Göteborgarna betalar dessutom mer i kommunalskatt än andra svenskar, och trots det lyckas inte kommunen bättre med att ge god service till medborgarna. Det handlar således inte om brist på resurser, det handlar om brist på politisk styrning och respekt för göteborgarnas skattepengar. När det socialdemokratiska styret satsat på kommunala skrytprojekt eller politiska symbolfrågor har kvaliteten i välfärden blivit lidande. Vänsterstyret har haft fler än en chans att visa vad de går för, och gång på gång har de misslyckats. Göteborg och göteborgarna förtjänar bättre.